Lapplandsledens mest omtalader och häftigaste etapp. Även den i särklass jobbigaste, men även finaste. Bergskammen Aamere nämns bland Gröna bandetvandrare med hatkärlek, och dessutom skall vi ta oss över Arefjället med ledens högsta punkt. Jag tog tio timmar på mig på den här etappen, och var tämligen mör när jag kom fram. För att skona Fjällgänget samt att kunna njuta mer av etappen har jag därför fördelat den på två vandringsdagar. På flygbilden här under är etappstoppet vid den orange triangeln.
Deletapp 1: Arevattnet – Skalvattnet, 8,5 km och drygt 500m stigning.
En morgon där vi kan kosta på oss en liten sovmorgon. Vi startar från stugan och vandrar ett par kilometer längs med Arevattnet mot Norge. Följer sedan strandkanten innan vi ger oss i kast med dagens pulshöjare Arefjället.
Oj, här tog sjön slut….
I inledningen av stigningen blir det att slåss med lite videsnår, samtidigt som det är ibland är svårt att se leden. Vi kommer även att få göra ett par vattenpassager när vi sneddar uppför över sluttningen. När sista vattenpassagen är gjord leder stigen rakt upp mot toppen. Svettigt o pulsen är hög, men utsikten bakåt över Arevattnet och in mot Norge är magnifik. Vi kommer dessutom att ha tid för flera andhämtningspauser på den här etappen.
Uppe på krönet är vi uppe på Lapplandsledens högsta punkt och möts av en platt platå. Här finns möjlighet för den som vill ta en liten avstickare upp på Store Tjåhke, 1231 m.öh. När platån tar slut väntar ny brant sluttning, men den här gången är det utför. Brant ja, men väldigt lättvandrat på fintgräsunderlag med möjlighet till stoooora serpentinsvängar.
Skalvattnet, Aamere och Skaalmavaarte
Innan vi går ner blir det en paus där vi njuter av utsikten över Skalvattnet och morgondagens etapp- kamvandringen på Aamere..
Nere i dalen vid Skalsjön är det dags att leta upp en bra tältplats. Kanske nere vid sjön. Bozz o jag tog fyra timmar på oss på den här deletappen, så det är som sagt gott om tid för raster och andhämtningspauser.
Lägerplats här någonstans?
Deletapp 2: Aamere och vidare ner till Nedre Vapstsjön, 13,5 Km
Om gårdagen var vandringens stora pulshöjare så är dagens vandring den häftigaste. Det kommer att vara lite av en känsla att vandra i ett fjordlandskap. Jag upplevde vandringen över Aamere och Skaalmavaarte som mentalt jobbig, den tog aldrig slut. Men nu med hela sträckan uppdelad på två dagar ser jag fram mot den och ska passa på att njuta ännu mer.
Stigen upp mot Aamere är behaglig och inte särskilt brant. Det blir med andra ord en skön start på dagen. Innan vi ger oss i kast med Aamere skall vi göra en kort avstickare till Riksröse 209A. Det är med andra ord väldigt nära norska gränsen. En mycket lämplig plats för lite förmiddagsfika.
Stigningen upp på Aamere är behaglig och utsikten fantastisk. Att vandra uppe på Aamereryggen är en speciell känsla. Fantastisk utsikt, lättvandrat och det är bara att gå o njuta. Dessutom kan vi få sällskapa av får som får lösa o betar på fjället. Att vandra uppe på de två ryggarna med Skalvattnet nedanför sig på ena sidan ger lite av den där fjordkänslan.
Vad menar jag då med att alla långvandrare har en hatkärlek till etappen? Jo dels går man den oftast på en dag, vilket gör att stigningen över Arefjället eller stigningen upp på Skaalmavaarte har tagit ut sin rätt. Kamvandringen består av ett antal (har för mig att det var sju eller åtta) små kullar man skall upp på. Det gör att känslan av att aldrig komma fram infinner sig. Det var med andra ord mer mentalt jobbigt än fysiskt ansträngande. Men en av hela Gröna Bandets finaste och mest minnesvärda etapper.
När vi varit uppe på sista kullen väntar en lång och ibland lite brant nedstigning. Vi kommer nu att se dagens slutmål, Nedre Vapstsjön, och den avslutande asfaltsvägen som leder dit.
Innan vi kommer fram till vägen går leden genom ett väldigt fint parti med små vattenfall och klippor. När vi kommit ut på asfaltsvägen Sagavägen (går mellan Örnsköldsvik och Helgelandskusten i Norge) har vi ett val att göra. Antingen slår vi upp tälten vid en parkeringsplats nästan direkt, eller så avslutar vi dagen med en asfaltsvandring på dryga kilometern. Då har vi siktet inställt på bron över Vapstälven där det går fint att tälta. Jag valde att gå över bron och lägga mig på andra sidan älven.
Vy från tältplatsen vid Vapstälven mot Skaalmavaarte
